Ska strax försöka börja med lite gladare inlägg, men jeg behöver någonstans att skriva av mig med och då blir bloggen drabbad... Dagarna rullar iof på rätt bra, har kommit igång med träningen så det står härliga till, men vill inte dubbla passen för mycket och köra slut på kroppen så får nog lägga upp ett schema för att det ska fungera det här!! :) Mitt slut mål är iaf att jag har nått min mål vikt och jeansen jag vill ha sitter perfekt igen lagom till min födelsedag, har insett att lång siktiga mål ofta är bättre än kortsiktiga då är det även lättare att hålla det man lovar sig själv.
.
En gammal låttext dyker upp i huvuder stup i kvarten, det är tragisk men jag gillar den på nått sätt ändå:
"Jag mår inte bra för att allting sätter hinder, jag försöker hålla huvudet högt men tårarna rinner. Så här har du frågan var är min låga? Var är ljuset som du stal? Det är det svåra. Stanna hemma ensam för jag vill inte gå, tittar upp mot himlen och kan inte förstå."
Nu beger jag mig snart ut till pappa och äter en pizza innan jag och Jonas tar oss mot Älmhult och den tredje Trambosen, som på den gamla goda tiden!! :) Läste Elins blogg och blev inspirerad, mycket man saknar som man har gjort, som har varit så bra, men vi växer och går olika vägar!! Tur är väl iof det, man kan ju inte enbart leva kvar i det som är bra för stunden, livet är uppbyggt att man ska göra kul och bra saker som man sedan ska sakna!! :) . Idag när ja gymmade kom jag att tänka på en av mina gamla favvo låtar, den är ganska tragisk men jag gillar den ändå på något sätt... Just nu kan den passa in lite med.. Trots att den är tragisk så mår ja bra av att lyssna på den!! . Nu fixa de sista sen ner och hämta pizza, sen tyringe och sen älmhult!! Idag är det en månad sen Niklas gjorde slut och vi skulle annars har vqrit tillsammans 5 månader... Skönt att få komma iväg så jag kan tänka på annat och bara ha Trambomys!! <3
Jaha så var det fredag igen, för en månad sen låg jag här i soffan och väntade på att få hämta Niklas på stationen, men nu är det inte så längre, tråkigt men sant, håller på att försöka acceptera det mer och mer... Glad att vi kan vara vänner och prata med varandra iaf :) . Idag blir det istället en tripp till köping för att vara med på en del bus och så!! Sen hoppas och vill ja verkligen ha med mig Kerstin imorn, känns som jag behöver henne vid min sida i en stad där jag inte känner mig helt säker så länge min mobil är mig nära, så hon kanske måste hålla i den :p Behöver henne i bilen att kackla med och behöver henne vid min sida om ja ska orka stå å titta på fotboll, inte så sugen att göra de själv, helt enkelt KERSTIN, JAG BEHÖVER DIG!!!! :D "Jag tog en kula för dig, fick en smula tillbaks, för dig ska jag göra det tusen gånger om" <3
Åkte bil hem från Köping idag där jag och mamma hade varit på bio, vilket var kanon!! vi var helt själva i salongen och det bästa med det var att man kunde sitta som man vill och att man kunde skratta hur högt man ville utan att störa någon annan!! ;) . Men sen kom saknaden och ett illamående som ett slag under bältet, detta när ja var på väg hem. Jag kom på massa tankar och funderingar som jag skulle skriva om men nu är de som bortblåsta, eller så orkar ja iaf inte skriva om det.. Det som ja tänkte mest var att varför blir det så här? Det enda jag vill är att vara lycklig, att vara glad, skratta, ha kul och må bra!! Livet rullar vidare och dagarna går bättre och bättre men långt ifrån bra.. Veckorna går då jag är van att inte träffa Niklas, men helgerna och mina ledsna torsdagar då vi snart skulle ha sets dom är tunga, men till slut ska väl de med fungera utan tårar!! :) Försöker vara positiv för det mesta och se många saker från en ljus sida, ibland går det bra och ibland inte alls...
Skulle ha min första ensamma hemma kväll och natt på 3!! veckor idag tänkte jag... så när ja ändra min status på face, så peppa alla mig att åka å träna, så jag pallrade mig iväg och det tackar jag alla för, idag var första gången på säkert en månads tid som jag kände mig någotsånär glad igen!! :) Tankarna på allt tråkigt försvann för ett tag och jag var mig själv. . Satt här tidigare idag och kolla på lite bilder (taggade foton på mig själv) jag konstaterade att jag vill bli glad igen, orkar inte vara ledsen och deppig... Vill göra alla dessa saker som jag gör på korten där jag ser att jag varit glad, den Jenny jag vill vara :) Dock tar detta tid, som sagt en glimt av det idag, men det tar tid och det gör ont, men jag tror kanske att det kommer sakta men säkert. . Tar en dag i taget och sysselsätter mig för det mesta så att tiden ska gå och jag ska slippa tänka. I samma veva som jag ville bli glad igen tidigare idag så fick jag ett bakslag och ett hopp tändes för en sekund men sen var jag ganska snabb att själv sudda ut det, för jag orkar inte tända hopp som inte blir något av.. Saknaden är fortfarande enorm men nu kommer den mer i perioder som ett hugg i hjärtat och mest på helgerna. . Känns iaf väldigt bra att vi är vänner och att vi kan prata med varandra som två kompisar utan att det känns super dumt!! Hoppas det får fortsätta vara så och att jag orkar ha det så, men vill jag så går det det vet jag!! :D ska försöka rycka upp mig och bli GLADA Jenny igen, kändes idag som jag behöver det!! . Nu måste ja sova, godnatt <3
Tre dagar har gått av den här veckan och det har gått relativt bra, till och med så att jag sovit hemma en natt men nu är jag på landet igen och det känns tryggt!! Preis lagt mig på madrassen och lyssnar på pappa som snarkar :) kollade på en film till nu som mamma lånat av Jens och Therese, en kul film men den välte många många tankar och tårarna föll igen, saknaden blev stor för en stund som en kniv i hjärtat och en illamående klump i magen.. Vill ha bort den känslan, hoppas på att de försvinner nu när ja ska sova och hoppas ja får sova hela natten, jag behöver de. Vet att jag sagt det förut men jag trodde verkligen inte att de kunde göra så ont av en känsla och att det fanns så här mycket saknad i en person.. . Grattis till min lillebror som nu fyller år :) grattis till Sofia som med fyller och även till min morbror :) . Nehe dags att checka in i drömmarnas värld, godnatt
Konstatera att idag är första dagen på 2!! veckor som jag inte gråter, alltså så de kommer tårar.. Nedstämd och deppig är jag fortfarande och saknads perioderna kan komma så de knyter till sig i magen, inte är de lätt inte.. Känns som saknad har fått en helt annan innebörd hos mig, börjar vara något jag inte kan sätt ord på. Suss sa till mig i helgen att visst är det konstigt hur en känsla kan göra fysiskt ont? Jag kan bara hålla med, känslan av saknad och andra känslor skär ibland som en kniv i hjärtat.. Känns som jag börjar kunna äta normalt nu fast i betydligt mindre mängd och med mindre matlust, sömnen är däremot inte på plats än :/ sover som bäst bland andra människor, där jag vet att någon finns nära. Nötterna är oroliga som att jag hoppas det hela är en stor dröm som jag är orolig att inte vakna upp ur.. Jobbigast är när ja vaknar efter att ha drömt en dröm som verkar så sann att allt skulle kunna hända eller att de har hänt, sen vaknar jag iaf upp och inser att jag bara borde somna om, men de är då de känns som mest kört, när tankarna redan är inne på fel spår.. det som känns bra med det hela det är att det känns iaf som vi kommer kunna vara kompisar och det betyder nycklar för mig :D Det positiva i de hela är att vikten redan minskat, så fort sömnen är i balans igen så hoppas ja komma igång med träningen så ska ja gå ner så mina jeans sitter "perfekt" ;) nu är det snart dags att följa mina trötta ögon och bädda ner mig för en lååång natt!! . Vill passa på att tacka min familj och mina vänner dom verkligen visar att ni finns här <3
Trodde inte man kunde sakna en person så mycket. Personer som inte finns kvar i livet längre, de saknar man väldigt mycket, men på nått sätt kommer man över detta. Men personer man har haft i sitt liv som fortfrande finns kvar de saknar jag på ett helt annat sätt.. Trodde inte saknaden kunde vara så stor och i veckan har de känts "okej", men nu när helgen kom så kom saknaden fram... Har ätit dåligt i två veckor nu men de har blivit bättre men inte bra. Sover dåligt gör jag, vilket ja inte kan göra något åt, men gör så gott ja kan :) . Är väl så att livet måste gå vidare vare sig man vill eller inte... :/ Saknar dig <3