Mars 2011
0kommentarer
Just nu kom känslan tillbaka som gör att jag känner mig ensammast i världen. Lite konstigt då jag just är hemma igen efter en okej träning (kanotpolo) trots att det var mycket folk och många roliga människor där så var ja inte på topp. Träningsverken från igår gjorde sitt och annars vet ja inte vad det var. Blev less av någon anledning, har varit på topp några dagar nu och även idag, sen helt plötsligt typ prick 19.30 när vi skulle börja träna vände det. Fick massa konstiga känslor inom mig. Har nu inte ätit onyttigt på tre dagar, avslutade onyttigheten med en kebab-tallrik i söndags kväll sen har jag inte ätit något onyttigt alls. Det är bra, men nu när ja åkte hem blev ja less och kände mer som: vad är det värt, jag kommer aldrig bli den person jag vill se ut som, alla hinder bara dök upp och musten gick ur mig. Som tur är så har jag INGET onyttigt hemma ät äta på, så de spelar ingen roll hur less jag är. (bra de iof). Jag ska iaf KLARA det här, bakslag får man ju alltid de gäller att tänka bort dem. Mitt mål är Mars 2011, iaf mitt första mål, kan nog hinna komma rätt långt redan till då, sen ta nästa mål sommarn 2011. Inget godis, ingen läsk, ingen onyttig mat, inte så svårt egentligen, man underskattar lätt annan god mat, vatten, mjölk med mera. Just nu är det träningen som är motigast. Har iof tränat mycket mer den här veckan än vad jag gjort på flera månader, men vill komma igång ännu mer, med promenader eller simning på morgonen. Jag vill ha känslan att det ger och att jag verkligen vill! Den har blivit starkare men inte alls på topp än!
Vilket less inlägg de här blev, men skönt å skriva av sig om de, då släpper de lite från tankarna iaf! Egentligen skulle det handla om något helt annat och det var om Dig. Känslan är omöjlig att förklara, jag vet inte vad den säger till mig. Jag blir liksom glad men ändå helt uppgiven. Feg är kanske ordet för mig i den här situationen men jag tycker det är svårt då jag inte själv riktigt kan säga vad jag vill heller. Idag var de så klockrent, det bara sa "klick" och jag kände precis vad jag ville, men sen kommer tankarna och jag blir osäker och bara vill strunta i allt. Jag brukar inte lägga så mycket vikt vid när det blir så här men idag var det extra "jobbigt". Har iof en teori om vad det kan bero på. Lite är känslan av att jag släppt taget om mina fix-ideér och gått vidare på den fronten i livet och tillåtit andra tankar och känslor ta över. Sen kom den här dagen och jag började vela igen. Kanske bara för stunden det vet jag inte det får tiden utvisa. Vad jag vet är iaf att jag blir glad av dig!
Bara för att avsluta positivt!! Mars 2011, då beger jag mig troligen ut på en resa ihop med en kär vän!!! Det är så gott som bestämt, men inte bokat än :p Där hittar jag min motivation just nu :D
Kommentera