....

0kommentarer

Jag har aldrig förstått hur alla skall kunna passa in i samma mall, för jag är inte dig och du är aldrig jag. Varför skall jag ordna mitt liv på samma sätt som någon dubbelt så gammal, hälften så rolig, en tredjedel i min situation? Jag vill inte passa in, jag vill bli lyssnad på, ges utrymme som jag kanske inte förtjänar, men som jag kommer att förtjäna. Livet är för kort för köer, formulär och likriktade lösningar. Byråkrati dödar. Livet handlar om att gå vidare. Bort från pojkvänner som vill krama ihjäl dig, arbetsförmedlingar som vill anpassa din personlighet tills du försvinner. Tills du är en siffra bland andra siffror, en nolla.

Kommentera

Publiceras ej