Ett sista ögonblick!
0kommentarer
Hade varit kanon om jag nu kunde sammafatta dessa 30dagar av tankar på ett bra sätt med detta ögonblick. Men har egentlingen inte sett någon röd tråd genom det hela utan allt har mest varit ett mål till att komma fram till onsdagen den 2 Mars då jag ger mig av på resande fot i 2veckor :D Med ett konstaternade att det nu har gått 30dagar och att det enbart är 1!!! vecka kvar till vi åker så har jag bestämt mig för att på de återstående 7dagarna ska jag lära känna mig själv. Det blir ett nytt tema om mig, kommer med dessa sju ämnen ikväll!
.
Åter till dagens ämne, ett ögonblick, alltså... Hade önskat att jag hade kunnat haka på mitt förra ögonblick som blev så klockrent på just den dagen det dök upp framför mina ögon, idag blir det inget sådant ögonblick, om jag nu inte skapar ett. Vilket jag iof inte tänker göra :p Skriver om och runt ämnet istället! Vid ett tillfälle började jag tro på det här att man ska tro på sig själv och våga för annars leder det ingen vart. Sen när man väl vågat då, vad händer då? Vad är nästa steg liksom? Det första STORA steget över kanten är bra och ett långt kliv men nästa kliv är om inte annat ännu längre och hindret sky högt. Hur kommer man över det utan alla spekulationer och tankar och allt nystan i huvudet? Vill inte grubbla och vända och vrida, säger till mig flera gånger att sluta med det Jenny och då slutar jag för att senare upprepa samma prosedur! Ta mig ur trasslet, Tack!
.
Låter som det är ett jobbigt ögonblick men så är det inte alls, utan på sätt och vis njuter jag. Mest för att jag vet att det andra STORA klivet ligger i framtiden. En vecka nu sen åker vi, jag å Elin, det ska bli så oerhört skönt att få komma iväg till värmen och solen och ledigheten och till och med skönt att få längta hem. Sen när jag kommer hem så är det bara att ta nya tag till de nya stora kliven över alla hinder som dyker upp.
Kommentera