Söndags tankar
0kommentarer
Känns som jag har så kort bit till tårarna, ibland kommer jag på mig med att de rinner ner för min kind... Känns som jag har en ryggsäck på ryggen som är lastad till bristningsgränsen och så fort det blir någon liten mer sak så rinner det över... Det jobbiga är att jag vet inte vad den är lastat med?!?! Jag har hela min familj nära och massor med goda vänner som finns här hos mig!! Men så fort det är något som inte verkar bra så tar jag åt mig, fast jag inte ens vet om det är riktat mot mig. Känner mig minst och ensammast i världen i dessa stunder... Vill inte vara själv, men har ingen ork att vara bland människor för då vill jag ha masken på. Känns som det inte går att förstå vad jag är ledsen för, inte så konstigt eftersom jag knappt vet om det själv.
Vill göra saker som gör mig glad. När jag gör det är jag glad i dessa stunder men sen kommer dessa ledsna perioder tillbaka då jag bara vill sjunk genom marken och försvinna till en problem fri värld. Vet att jag blir extra känslig när jag är trött och inte mår nå bra. Men känns som det har varit så här nu flera söndagar... Har verkligen haft kanon helger, flera stycken på rad sen sitter jag här själv hemma på söndan och allt känns ändå inte helt bra... Läste i en väns blogg att man borde släppa taget om saker, och visst att man måste, men hur gör man? och hur lätt är det? Var stoppar man undan de känslor och tankar som finns kvar om det/den man släpper taget om?
Vill inte vara ledsen! Vill inte vara deppig! Vill vara den Jenny som ser positivt på allt! Vill vara den Jenny som löser saker och som orkar finnas där för allt och alla! Vill vara den Jenny som folk uppskattar! Jag kanske ställer för höga krav på mig själv, men sån är jag... Vet inte hur jag ska ändra på det. Vill vara pigg och glad, nu är det jul och familjen strålar snart samman. Känner som jag är orkeslös och musten bara går ur mig i massor med situationer... Vet inte vem jag ska prata med heller, som orkar lyssna och försöka förstå hur jag känner...
Kommentera