Jobbiga torsdagar
3kommentarer
Torsdagar är min nere dag av någon anledning, antagligen för de bara är en dag kvar till ja ska få träffa Niklas och hela veckan har gått, för sen när ja vaknar fredag morgon så är allt på topp igen. Men just denna torsdag är snäppet värre, får nämligen inte träffa Niklas imorn för han är kvar i Grekland, men hoppas ändå helgen ska gå fort!! :) På tisdag kommer han hem.
Annat är att morfar är dålig, när Jonas och Anna var där igår och sedan kom och berättade om hur han verkade må och i vilket tillstånd han var så tog jag ett svårt beslut som jag självklart kan ändra på. Jag orkar inte åka och hälsa på han, känner att ja inte har orken att se han tyna bort på samma sätt som mormor gjorde. Känns fel med, borde träffa han medan han finns kvar men frågan är vad av morfar som faktiskt finns kvar, känns som sjukdomen har ätit upp honom. Känner som jag sviker om jag inte åker dit och som att jag är ego, men jag orkar inte se hur liten han har blivit, den starka morfar som han alltid har varit. Han som skjutsade oss alla barn i skottkärran och har lekt i vattnet med oss när vi var små. Jag vill ha bilden kvar av den starka envisa gubben han alltid varit och som han fortfarande är, han vill inte ge upp. Älskade morfar <3
Jag verkligen älskar min Niklas, märker det mer och mer när han är borta, varje gång jag startar telefonen är han på bild och jag blir påmind om hur fin han är. Jag saknar honom mest på kvällarna som nu innan jag ska sova, när vi i vanliga fall pratar i telefon. Dagarna går ganska fort fram ändå då har jag alltid saker att göra. Men nu får det mer än gärna bli tisdag och jag bara hoppas på att han vill åka hit då så jag får träffa han på en gång!!!!! <3
3 kommentarer
Becka
19 Aug 2011 07:02
Jag vet att det är jobbigt och jag förstår precis hur du känner dig! Jag kan egentligen inte säga ett skit om vad jag tycker att du ska göra.. Men när jag var i samma situation åkte jag till slut iväg i alla fall. Det var enormt jobbigt att se det lilla som fanns kvar, MEN det var det värt. Någonstans där inne vet jag att han förstod och uppskattade att jag var där. Så här i efterhand hade jag nog ångrat om jag inte hade åkt, då jag ville säga hejdå ordentligt samt visa hur mycket han betydde.
Jag förstår dig helt och hållet om du inte åker, men det var bara ett litet tips. Det finns ju tyvärr ingen ångervecka när han väl är borta. Jag tänker på dig, vännen!
Madde
19 Aug 2011 09:06
Åh jag började nästan gråta här nu när jag läste vad du skrev ..
För några år sedan gick min farmor bort och hon blev jättedålig på slutet, kände inte ens igen oss osv ..Jag mådde så fruktansvärt dåligt av att se henne så att jag inte följde med och hälsade på henne på slutet, något jag ångrar massor idag. Då resonerade jag precis som dig att jag inte kände att jag orkade med, ville inte ha minnen av henne när hon var så sjuk osv ..Men nu tänker jag ofta på om hon ändå kanske förstod att vi kom dit och hälsade på fast man inte märkte det och att hon förstod att jag inte var med ..och det gör ont att tänka sådana tankar. Men som sagt jag förstår precis hur du resonerar just nu..gör det som känns bäst för dig!
Jenny
19 Aug 2011 18:29
Jo ja vet på sätt och vis borde jag kanske åka dit.. men jag vet hur jag mådde när jag såg mormor varje dag det är de som talar emot... Fast andra sidan så har jag kvar alla mina fina minnen av mormor fast jag såg hur dålig hon blev. Ska kanske åka dit men inte själv utan med mamma så går de säkert bra!! Trodde ja var där sista gången innan Thailand, men han är envis och håller sig fortfarande kvar <3
Tack för era ord de hjälper!
Kommentera